| Notes |
- Död barnlös, den sista husbonden av släkten Olkkuri på Olkkurigården. (mtl.) Han var inte någon framstående bonde; man kan eventuellt tolka källorna som att Olkkuri gård under hans ledarskap stagnerade och förföll. Vid Jöns död, sannolikt 1660, övertog hans svåger Mickel Mickelsson Kyrö från Pello gården. Mickel var sedan tidigare husbonde på Lovikka gård. . Jöns. Husbonde på Olkkuri gård, d. 1660. Han befann sig 1618 tillsammans med sina föräldrar på marknaden i Torneå. Folk från hela nordkalotten, jämte långväga handelsmän från Karelen,Åbo, Stockholm och Norrköping var samlade på isen utanför Torneås hamn för att byta lappmarksvaror mot salt, metaller, tyger, och annat som dåtidens civilisation kunde erbjuda. Köpmannen Henrik Simonsson var från Åbo, och sålde tyg i sin handelsbod, men han sålde tydligen också mjöd (sima). Jöns, och hans vän Mickel Eriksson (av den rika birkarlssläkten Kohkoinen) från Kaulinranta var "överfulla druckna", men köpte ändå ett stop mjöd av Henrik Simonsson, som även han var "öfverst drucken". Sedan gick de till Henrik Joensson Olkkuris marknadsbod, och drack upp mjödet.När stopet var tömt gick de sedan ånyo till Henrik Simonssons bod för att skaffa mer mjöd, men de fann att dörren till boden var stängd. Berusade som de var stötte de upp dörren och fann attköpmannen låg i sin säng och sov. Medan den ene tappade upp ännu ett stop mjöd, plockade den andre på sig en bult Åbo-lärft (ett slags tyg). Med detta stöldgods i händerna vandrade de sedangatan fram i allas åsyn, tills de mötte vakten, som frågade var de fått tag på lärften. Ingen av dem kunde dock ge honom något svar, eller ens göra sig riktigt förstådd, varför vakten konfiskerade tyget. Nästa morgon ställdes Jöns Henriksson och Mickel Eriksson inför rätta. De kunde inte neka till att de var skyldiga, men rätten frågade grannar och bekanta till de anklagade, om de tidigare stulit eller snattat något. Svaret på detta blev nej, varför de slapp undan med 9 marks böter. Detta var osedvanligt låga böter för stöld; på samma marknad dömdes tre andra män för samma brott till 40 marks böter. Huruvida Jöns Henriksson Olkkuris fortsatta liv gick i samma stil vet vi inte, men han var inte någon framstående bonde; man kan eventuellt tolka källorna som att Olkkuri gård under hans ledarskap stagnerade och förföll. Han var gift, men hade inga arvsberättigade barn, varför han blev den siste husbonden på Olkkurigården som tillhörde släkten Olkkuri. Vid Jöns död, sannolikt 1660, övertog hans svåger Mickel Mickelsson Kyrö från Pello gården. Mickel var sedan tidigare husbonde på Lovikka gård.
|
.jpg)
- 1660
